Mer ett en-timme-försenat flyg landade vi senare på kvällen i världsstaden London. Jag har saknat det, det var ju hela fyra månader sedan jag var där sist. Haha. Det blev en tidig läggning eftersom vi skulle upp vid halv åtta på morgonen för att klara av vårt tuffa shopping-program. Klockan kvart över åtta vandrade vi in i Hiltons frukostsal där det vankades frukter, 20 olika sorters bröd, flingor, stekt mat (min vanliga frukost) och så vidare. Kan väl säga att vi så gott som rullade ut en halvtimme senare. Nog talat om matvanor, vi gav ju oss som sagt av till Oxford street för ett förmiddagspass med shopping. Mest pengar spenderades inne på Topshop, men plånboken brändes även en aning inne på HMV och på två par converse. Dreglade även väldigt mycket över Shakespeares och Austens samlade verk i nya fina omslag, men det får vänta till New York om två veckor! Mitt på dagen träffade jag mitt på stan (weird) min rumskompis fån Paris Karolin, som var där med sin mamma. Galet kul att träffas igen! Vid tvåtiden tuggade vi i oss varsin gigantisk portion fish and chips (Jess hade aldrig smakat det innan) innan vi ungdomar drog oss mot tunnelbanan ut till Wembley.

När vi kom till Wembley arena (efter lite letande runt Wembs Stadium) var kön ovanligt kort för att vara två-tre tiden innan ett McFly-gig. Vi fick våra biljetter kollade och gick och bekantade oss lite med marken  och lite andra fans. Det var väldigt trevligt att träffa några gamla och nya kompisar som var där, till exempel Amanda, Emelie och Frida. Vid sex-tiden var det insläpp och vi löpte, så gott man kunde, och satte oss på Dougies sida på någon jag tror var sjätte raden. Det är alltid lite diffust, växlade mellan femte, sjätte och sjunde raden skulle jag tro.

Ska göra en kort sammanfattning av giget. Killarna kom ut lite på VIP-tiden och pratade samt berättade att de ska ha en egen reality-show, haha. De har blivit väldigt vackra alla fyra, det måste jag säga. De två första förbanden var mycket bra, det sista var, som jag berättade i Manchester-inlägget, inte mycket att hänga i granen. Själva konserten var ännu mer fantastisk och mind-blowing än tidigare. Skönt att mitt favoritband är så bra. Fick även ovanligt många bra bilder, ska lägga upp lite sedan när jag redigerat dem.

Stupade i säng efter att ha tagit sista natt-tuben från Wembley (wew) och fått mig en efterlängtad dusch. På lördagsmorgonen gav jag och Jessica oss ut på stan igen för en extra titt på TopShop samt för att köpa varsin vänskapsnalle på Build-a-bear. De heter Sam och Dean, efter huvudrollerna i Supernatural. Vi kommer nog aldrig växa upp ändå. Vi fick rusa tillbaka till hotellet för att ta vår taxi till flygplatsen. Sammanfattningsvis har det varit två fantastiska dagar i London med världens bästa Jessica (som jag förresten träffade över internet om ni inte visste detta innan) och två extra generationer Bernström.